Höftleds- och armbågsfel

Allra först vill jag tacka alla som röntgar sina samojeder! Utan er skulle det vara jättesvårt att kunna göra ett vettigt val för att få fram valpar som har friska höfter!

 

 

I rasen finns det höftledsfel och därför har man från rasklubbens sida bestämt att föräldrarna ska ha genomgått höftröntgen (och även ögonlysning) innan det är dags för valpar. Trots att man har haft den regeln väldigt länge så förekommer ändå att samojeder får höftledsfel. Man kan tycka att det är konstigt att trots avel i generationer på föräldrar med godkända höfter så förekommer det fortfarande att samojeder får höftledsfel och det beror på att nedärvningen för höftledsfel är komplex, det vill säga det är flera faktorer som spelar in. Utöver det så finns det även en miljöfaktor, det vill säga det spelar roll vilken mat och motion valpen får i uppväxtåren.

 

Glädjande nog har cirka 45-50% av röntgade samojeder A-höfter. 20-30% har B-höfter. Tittar man mellan åren 2017 och 2023 så ligger procenten av C-höfter mellan 11% upp till 21% , av de allvarligare HD-felen ligger D på cirka 4% och E på 1%.

 

Ett sätt att kunna bedöma vad som finns i en individs arvsanlag är att kika på nära släktingar, kullsyskon, kullsyskons avkommor och individens avkommor. Till exempel om det är bara 1 individ i en kull på 5 syskom som har A eller B och övriga har C eller sämre, så har den individen en stark nedärvning för höftledsfel och avlar man på den invidviden, trots att den har godkända höfter, finns en stor risk att avkommorna får höftledsfel. Man har tittat på det här när man började med HD-index.

 

HD-index

HD-indexet tar hänsyn till röntgenresultat för en enskild individ men även dennes släktningar och avkommor och även flera andra parametrar. Man säger att det som mest påverkar vilket HD-index individen får är individens, dess avkommors och kullsyskonens röntgenresultat.

Enligt SKK:s sida påverkas indexet av följande faktorer:

* Hundens egna röntgenresultat

* Hundens släktningars resultat

* Vid beräkningen tar man dessutom hänsyn till icke-ärftliga faktorer som kan påverka röntgenresultatet, bland annat hundens kön, födelsemånad, vilket lugnande medel som användes vid röntgentillfället, ålder vid röntgen med mera.

De olika faktorerna matas sedan in i ett komplicerad dataprogram och på så sätt får SKK fram HD-indexet. HD-index är alltså inte ett biologiskt mått utan ett statistiskt.

Jag har frågat SKK hur hundens ålder, kön och födelsemånad kan påverka nedärvningen av höftledsfel, men jag har inte fått något svar.

 

Man vill att HD-indexet ska vara över 100

HD-indexet är alltså en skattad (beräknad) siffra över hur troligt att en individs avkomma får friska höfter, det vill säga en förutsägelse över hur hundens avkommor kommer att utveckla sig. Indexet ändras i takt när det kommer in nya uppgifter.

Eftersom HD-index tar hänsyn till kullsyskons och valpars resultat ger HD-index en säkrare bedömning av vad hunden nedärver än med enbart röntgenresultatet, men jag kan ändå inte säga att HD-index går att använda som det avelsverktyg som det var tänkt. Det är en bra tanke med att skapa HD-indexet, men tyvärr, som det fungerar nu så stämmer det inte med verkligenheten. 

Efter att ha tittat på olika hundar på SKK:s sida så framkommer många konstiga resultat. Hundar med samma förutsättningar, tex kullsyskon utan egna avkommor men som ändå har olika resultat. Hundar med samma avelsresultat (samma antal valpar efter sig, med samma antal valpar med godkända höfter/valpar med c-höfter) har ett index som skiljer så mycket som 20 enheter! Det vill säga några har index på 110 och över medan andra har ett index på runt 94/95. Eftersom HD-index ska ta hänsyn mest till nära släktningar som valpar och individens egna röntgenresultat och inte så mycket med narkosmedel, årstid när man röntgat eller när hunden är född osv, så stämmer helt enkelt inte uträkningarna. Det enda förklaringen jag har är att man räknar B som ett HD-fel statistiskt sett och eftersom det inte är så biologiskt så är tyvärr HD-indexet en flopp.

 

Fakta kring HD

Höftledsfel, förkortas HD (höftledsdysplasi) betyder att det finns en skelettrubbning kring höftleden som handlar om hur väl höftledskulan passar in i höftledsskålen. Risken att få höftledsfel beror både på en ärftlig faktor och på miljöfaktorer som motion, vikt, val av mat och möjlighet att bygga muskler under tiden valpen växer upp till vuxen ålder. Enligt tidningen Hundsport vet man inte exakt hur det påverkar, men i en studie för labrador har man sett att en alltför snabb tillväxt av den unga hunden och motion av typen rivstart och tvärstopp, som vid bollkastning, kan trigga sjukdomen. Man tror att det som från början har varit slappa ligament kan utvecklats till HD-fel.

 

Motion som vi rekommenderar är att valpen får gå i obanad terräng, till exempel i skog. Att få klättra, lyfta på tassarna, lära sig balansera ger en allsidig träning. Som alltid ska man förstås inte överträna eller ställa för stora krav för att undvika skador, man ska börja på en nivå som valpen inte har några problem med innan man ökar kraven.

 

Man kontrollerar höfterna när skelettet är färdigutvecklat, man brukar rekommendera att röntga när hunden är mellan 1,5 – 2 år. Hälsokontrollen sker genom att man först anmäler till SKK att man vill boka en avläsning av röntgen och betalar då in den samtidigt. Sedan har man ett år på sig att boka tid hos en veterinär som skickar in bilderna till SKK, det är alltså kennelklubbens veterinär som läser av bilderna. Man gör en bedömning av en 5-gradig skala:

 

A – normala höftleder

B – normala höftleder

C – lindrig dysplasi

D – måttlig dysplasi

E – höggradig dysplasi

 

Hur man röntgar:

När det gäller höftlederna så tittar man bland annat hur väl höftkulan ligger i höftens skål, om kulan är helt rund och djup höftskålen är.

När det gäller armbågsröntgen är det svårt att se några direkta fel på armbågarna som broskförändringar eller ledytorna, så det man kontrollerar vid armbågsröntgen är om det finns några pålagringar och graderar dessa. Ser man inga pålagringar graderas det som 0, utan anmärkning. Upp till 2 mm graderas som 1 (lindrig), pålagringar mellan 2-5 mm graderas som 2 (måttliga) och över 5 mm som 3 (kraftiga).

 

Armbågsfel, kallas ED

Rasklubben har inga krav på att röntga armbågarna men om man ändå röntgar höfterna så kan man ju passa på. Eftersom inte så många röntgar armbågarna så kan man egentligen inte säga hur stort problemet är men det förekommer ED-fel i rasen, hittills har jag bara hört talas om samojed med ED 1, det vill säga första gradens armbågsfel.

Precis som vid höftledsfel så kan det vara bra att veta om hunden har problem med lederna eftersom man med förebyggande träning kan göra att hunden slipper problem när den blir äldre. Det man vill undvika är att hunden får pålagringar kring lederna eller förslitningar på brosket på grund av ledfel som kan ge smärta och inflammation. Här citerar jag en annan samojeduppfödare som har erfarenhet med att ha haft hund med grava HD-fel :

" En frisk hund BÖR jobba medan en hund med HD-fel MÅSTE jobba".